Degmaskinen var inte död, trots allt. Återuppstånden. Runt, runt, runt åker degen. Jag inspekterar.
Tantens kompis är här idag. Det knådas lera och görs pärlor i hela köket. Dom vevar på pastamaskinen, runt, runt. Jag hoppar på bordet bland alla små lerkluttar, oj vad tanterna tjoar och muttrar.
Bäst att dra sig undan på spishyllan, med mjöl på nosen och sol på pälsen. Tanten får varken visa pärlor eller limpor. En annan dag kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar