Tistel tror hon kan klättra. Jösses. Det är bara ren tur varje gång. Taniga bakbensmuskler.


Eh, ja, tur igen, som sagt var. Det värsta är att hon redan är lika stor som jag. Tillväxthormoner kanske?

Ute är hösten stor och gul. Säger tanten.

Vi är rätt nöjda med att se den innifrån värmen.

Katter som jobbar

Att sitta och vara snygg är mitt favoritjobb. Men ibland behövs händigare insatser i tillvaron.


I söndags kom en snäll tant hem till oss med en stor låda, med en fyrvånings klätterställning till mig och Tistel. Vår tant knystar nåt om att hon jobbat ihop till den, men det har vi inte sett än. Det krävdes listiga och viga katter för att få alla bitar på plats. Tanten fick hålla i skruvdragaren, medan vi hållfastighetstestade alla hyllplan. Ända upp i taket når den!

Denna vecka har vi även jagat avloppsmonstret på flykt. Det luktade värre än tio kattlådor, så jag påbörjade jobbet med att öppna golvbrunnen under småtimmarna. Tanten fick sköta det där med skurandet. Hon påstår att det var tomt redan, jag kontrollerar. Inget monster, men doften hänger kvar...

Pärlor och andra bullar

Stora tanten har trätt upp pärlor på sega snören hela eftermiddagen. Lilla tanten satt brevid och rullade lerbollar. Tanten säger nåt om Spökfrö-outlet på Hagateatern lördagen 10 okt kl.13 till 16. En massa kläder, och så lite sånt som ni ser här.


Jag och Tistel hjälper till så klart. Håller koll, åt olika håll. Kartongutfyllnad.

Och en massa kanelbullar var det idag också. Här är en, en kort stund. Simsalabim, sen var dom slut!

Spökplumpar

Ibland är tanten lite svartsynt och lyckas få ett vanligt fredagsmys i soffan till något ganska oroväckande. Jag håller mig utanför.