Den årliga besiktningen avklarad. Doktorn är okej, men vi fräser lite för syns skull. Och han sticks. Vi är lagom många, långa och tjocka, sa han.
Gnagarna är också fortfarande lagom många. Även om Mazarin stilar och gör sig till. Snurra i luften kan han. Stella ser förbryllat på.
Vi har uppnått nån slags samexistens. Dom vegeterar helt ogenerat mitt på golvet.
Tistel håller ändå ett vakande öga på dom för säkerhets skull. Man kan aldrig vara säker med långöron. Varför har tanten köpt en massa svart tejp för, t.ex?
