Vetekatten

Förts måste man kolla att alla bakgrejer står där de ska. Innuti skåpet. På alla hyllor. Tanten härjar med degen. Det väsnas väldigt.


Provsmakning av degen bör göras av närmaste katt. Det är jag! Den är godkänd...

Här är resultatet av allt stohej. Två knubbiga saker med vete, pyttelite råg och bara aprikosjäst. Levain, säger tanten. Jag säger nog att det blir en massa gott smält smör på dom sen. Det ska också provsmakas. Av närmaste katt. Det är också jag.

Fredagsröj

Fredagskväll. Vad ska vi göra, vad ska vi göra? Bara tanten hemma... Tvätta tvätten! Det är viktigt att varm, tumlad tvätt blir hoppad på och smygd i. Det är jag bra på.

Konstigt att jag är så bra på surdeg också, så där alldeles av mig själv. Här har jag instruerat tanten hur man jäser aprikoser och gör vetesurdeg. Inte så mycket bubbel, tycker jag. Vi får se i morgon...

Miljö, aktivism och färdmedel

I Värmlandet var det kallt. Isen hängde i drivor. Så jag höll mig inne hela tiden.


Här sitter gamla Saskia och undrar vart jag tog vägen. Muahaahaa, palmmonstret anfaller! Ibland fattar hon galoppen och kan faktiskt leka. En liten stund iallafall. Vi måste hålla ihop, vi katter. Aktivera oss. Aktion.


Sen skulle tanten och jag åka till stan igen. Med tåg. Konstigt. Man var liksom inne, men inte framme. Jag klättrade i hela kupén när inte konduktören såg. Tjohej! Men jag tycker nog bättre om bilar ändå. Diselmormor heter farbrorns. Den spinner och är varm.

Mer surt

Tanten har gjort en deg till, kl 15.00. Hon var fasligt nöjd med den. Råg och vete. Jag har viktigare saker för mig.

Kl. 22.30 så luktar det bageri i hela huset. Ingen fuskjäst denna gång. Aprikosjäst på gång i bakgrunden. Påstår tanten. Jag sover på högen med tvätt...

Farbrorn och Bubbenoa

Fredag. Då kommer halva flocken tillbaka från landet. Hej farbrorn! Jag gillar ditt knä, man trillar inte ner från det.


Hej Bubbenoa! Vi regerar soffan... Black rules! Sen tycker Bubbenoa att det blir för varmt och går. Det kan det väl inte bli?

Sent i november...

Min klopelare fick komma till heders idag. Man kan tugga på den ju! Den skriker inte när man gör det.


Det gör däremot de små människorna. Dom är så ömtåliga. Nåväl, man kan ju ligga snyggt och titta på tecknad film med dom.


Tanten ville absolut klämma in bild på sina surdegslimpor också. Okej, jag har hjälpt till. Suttit på jäslådans lock och kollat att degen inte smitit, undersökt syrakulturen, etc. Hon är nybörjare förstår ni, alla kan ju inte vara expert på surdeg som jag.

Träning av små människor

Det gäller att börja träna de små liven i tid, så att man försäkrar sig om framtidens möjligheter att få åka runt i famn och bli gosad med. Här går det väl lite si och så, tycker hon att jag är för lång kanske? Det ordnar sig nog med tiden.


Lilla farbrorn har fått in stilen! Varmt och skönt. Men tack hörru, nu ska jag iväg och jaga fåglar i fönstret...

Skuggor

Jag är bra på detaljer. Små ljusskiftningar på väggen. Kan ju vara vad som helst. Bäst att hålla koll och reda på, så de inte blir fler. Eller nåt. Ser ni tvättbrädan på min rygg föresten?



Själv smälter jag nästan in i bakgrunden. Skugg-grått. Det har slutat regna nu... Till och med grodan får en paus.

Tidsmaximering

Som katt är det viktigt att vara effektiv. Inte slösa med tid, det är så mycket kul som ska hinnas med. Kolla! Här ser ni att jag kan leka med tantens stövlar OCH jaga grodan på samma gång!

Simultankapacitet.

Tanten påstår att min hyperaktivitet beror på att jag behöver gå på lådan. Trams. Det hinner jag med också. Sen.

Grodor och tanter

Grodan är min bästa vän i hela världen. Man kan döda den hur många gånger som helst. Och den tröttnar aldrig! Tanten har blivit ganska duktig på apportering. Jag lägger grodan brevid henne i soffan, och hon kastar nästan varje gång. Ibland får jag påminna henne lite, med klorna. Då kastar hon.

Lilla farbrorn

Det här är en liten farbror som bor hos mig ibland. När han inte gör det så bor jag i hans säng. Han är väldigt snäll i vilket fall.

Kattanten

Saskia är också stor. Och gillar mig. Lite iallafall. Hon bor på landet och är världens tuffaste.

Bubbenoa

Det här är Bubbenoa. Han är jättestor. Man kan bita i och jaga hans svans. Han gillar mig.

Min nya blogg!

Tjosan hejsan! Jag har skaffat en ny blogg med stiligare layout, passande en ung kattdam som jag. Tidigare inlägg finns på http://www.gafsans.bloggsida.se

Här står jag i novembersolen på trappan till mitt lantställe i Värmland. Tröjan värmer. Faktiskt.