Leka och sova

Tistel har fått en pälsgrej att ligga i. I soffan. Jag behåller sängen. På natten är tanten mitt revir.


Det är fasligt randigt, tycker jag. Men Tistel har koll på vad som är kul iallafall. jag kan avundas den där barnsliga oskuldsfullheten. Gardiner, t.ex.

Jag blir ju tvungen att ta ett varv med köksgardinen, jag med. Kolla här katten, så här går det till!

Baktassarna måste vara med, jobba ordentligt!
Tistel är läraktig.

Tistelnoteringar

Tistel är okej. Hon är min polare. Har jag alltid tyckt. Fast jag tror hon har kardborrar till tassar. Risp, risp, risp låter det när hon går uppför soffkanten. Och fastnar i draperier när hon leker. Haha.

Fjun och fräs

Jaha, nu är den här. Tisteln. Fjunig som en sådan, stixiga klor. Ser lite ut som en igelkott på ryggen. Luktar bebisprutt.

Jag är INTE intresserad. INTE DET MINSTA. Fast varför tycks hon ha så kul med allting? Typ dammkorn. Jag vill också. Lite.

Så här dagen efter kanske jag kan tänka mig att tänka om. Det verkar ju vara någon slags katt, som kan äta, gå på låda, hoppa. Lite kul kanske. Tanten ser överförtjust ut över att vi för vanlig hyfsad kattkonversation. Eller, nja, Tistel kvittrar mest, som en fågel. När hon inte fräser. Konstig varelse.

Vild och röd är hösten

Snart kommer den, hösten! Nu är det väl löven som ska bli röda först och främst, men tanten har snöat in på röda toner på allting. Det är nya rosaröda jackor pågång till Spökfrö. Lilla tanten var en vild och motvillig fotomodell här hemma. Ingen skärpa någonstans, men tanten gillade dom måleriska tonerna. Eller nåt.

Den här persikan är tydligen också vild. Från Spanien. Jag fattar inte, den ligger ju blick stilla? Röd är den iallafall. Och lite platt.

Fina små röda astrar står på bordet också. Jag provsmakade lite, men bestämde mig sen för att tanten fick ha dem ifred. Hon blir tydligen gladare av att få titta på dom. Jag tuggar på blomsterbönorna på balkongen istället.

Japp, balkongen, var det. Ska ut dit nu. Mors!

Katter på loftet

Helt plötsligt var vårt hem fyllt av kartonger. Stora, mystiska överallt, hela golvet täckt. Innuti låg en massa plåt. Som tanten fick ta hand om.


Jag tog hand om kartongerna och tillverkade konfetti. Massor! Jättefint!
Sen städade tanten bort all konfetti... och spännande plastpåsar som jag ville kontrollera från insidan. Det fick man inte sa tanten. Farligt. Fånigt!
Men sen trixade tanten ihop en jättelik klätterställning av all plåt. Vilken tur att en händig katt som jag fanns på plats! Ikeas överkatt! Säg den inseksnyckel som undkommer mig... Tanten svettades och morrade.



Tillslut blev det hyfsat, en jättelik katthylla med stoppning, utsikt över hela reviret. Tanten påstår att hon ska få plats där också, men jag vet inte det ja´.

Längtan

Veckorna går så långsamt! Det är tråååkigt! Somliga får sina kattbebisar direkt. Som grannkatterna t.ex. Hux flux hade dom fått en Elvis. Han var redan färdig, och nästan lika randig som lilla Tussen. Men vår Tussen kommer bli finast! Men varför växer hon så sakta?