Inga nyårssmällar!

Sedan julafton är det här vår favoritleksak, rosa ballongen! Tanten ser orolig ut, tror att vi ska bli hörselskadade eller nåt.


Vi är väl inte dumma heller! Katter gillar inte smällar. Gott nytt år alla kattiga varelser från sammetstassarna. :-)

Ätliga högtider

Nu börjar det ta slut på året, alla goda högtider staplas på varandra. Lilla tanten förvandlades till pepparkaka för nån vecka sen, hon var dock inte godare än vanligt, sa Tistel. Tistel brukar provbita i hennes fötter emellanåt. Som kompensation får lilla tanten släpa runt på Tistel, fast nu börjar det bli lite tungt. Stortistel.

Större blir hon. Äter allt. Mald mandel. Jisses.

Och jordgubbssmörkräm. Tanten fyller mer tant i morgon och gör ännu ett misslyckat macaron-försök. Men vi är vänligt stöttande och sköter disken.

Jag föredrar att diska äggulan. Öronen krullar sig, så gott är det.

Inget snygga. Men goda. Tanten verkar lite ur fas. Bara jobbar hela tiden. Har aldrig tid att vara sekreterare. Så jag uppskattar när det väl tilldrar sig.

Klimtplagiat

Lilla tanten och Tistel har lagt sig på Tantens jobb igen. Det där bruna har nåt med en kokong att göra. Till Fjärlispiloten på Angereds teater. Själv låg jag och snusade på lapptäcket till höger sekunderna innan dessa marodörer kastade sig ner. Tanten har en stor bok med bilder av nån som heter Klimt. Hon påstår att detta liknar hans målningar. Tistel har fastnat i mjukdjursparalyseringen. Jösses.

Tetrolleri

Tanten trollar i köket. En liten skrumpen boll och imma och rök.

En grön spindel med tusen ben?

Små rosa pynt som simmar omkring i soppan. Te, säger tanten. Jag vet inte jag. Verkar hokus pokus tycker jag. Nu ska det drickas upp också. Vi får se om Tistel och jag blir tantlösa katter sen.

Modeller

Jag är en liten gremlin, indeed. Tanten har dragit fram målarlådor och papper, hon fixar och donar. Hemmajobb, säger hon. Borde ligga och sova, om jag fick inråda. Jag välter ut målarvattnet istället. Tanten blir hysterisk.

Tanten rycker undan alla block och pennor från floden på arbetsbordet. Vid tolvsnåret på natten visar hon stolt upp det här spretiga arrangemanget. Modell, säger hon. Haha.

Det är katten som är modellen ju.

Kattpsykedelika

Tanten och lilla tanten och lilla farbrorn envisas med att stanna hemma. Sjuka säger dom. Jojo, mer i huvudet än på andra ställen. Jeffersson Airplane och kattdräkt i en faslig combo. Vad gör jag här? Föredrog när människorna fortfarande låg utslagna i sängarna och man kunde mysa hela förmiddagen.

Kattkonst

Lilla tanten har gjort ett porträtt av mig och Tistel när vi lagar mat, med slevar, grytor, svanskrull och en massa små tassar. Hon har fångat vår själ, tycker jag.

Tistel tror hon kan klättra. Jösses. Det är bara ren tur varje gång. Taniga bakbensmuskler.


Eh, ja, tur igen, som sagt var. Det värsta är att hon redan är lika stor som jag. Tillväxthormoner kanske?

Ute är hösten stor och gul. Säger tanten.

Vi är rätt nöjda med att se den innifrån värmen.

Katter som jobbar

Att sitta och vara snygg är mitt favoritjobb. Men ibland behövs händigare insatser i tillvaron.


I söndags kom en snäll tant hem till oss med en stor låda, med en fyrvånings klätterställning till mig och Tistel. Vår tant knystar nåt om att hon jobbat ihop till den, men det har vi inte sett än. Det krävdes listiga och viga katter för att få alla bitar på plats. Tanten fick hålla i skruvdragaren, medan vi hållfastighetstestade alla hyllplan. Ända upp i taket når den!

Denna vecka har vi även jagat avloppsmonstret på flykt. Det luktade värre än tio kattlådor, så jag påbörjade jobbet med att öppna golvbrunnen under småtimmarna. Tanten fick sköta det där med skurandet. Hon påstår att det var tomt redan, jag kontrollerar. Inget monster, men doften hänger kvar...

Pärlor och andra bullar

Stora tanten har trätt upp pärlor på sega snören hela eftermiddagen. Lilla tanten satt brevid och rullade lerbollar. Tanten säger nåt om Spökfrö-outlet på Hagateatern lördagen 10 okt kl.13 till 16. En massa kläder, och så lite sånt som ni ser här.


Jag och Tistel hjälper till så klart. Håller koll, åt olika håll. Kartongutfyllnad.

Och en massa kanelbullar var det idag också. Här är en, en kort stund. Simsalabim, sen var dom slut!

Spökplumpar

Ibland är tanten lite svartsynt och lyckas få ett vanligt fredagsmys i soffan till något ganska oroväckande. Jag håller mig utanför.

Kärlek

Idag är Tistel färdigvaccinerad, ungefär samtidigt har hon lärt sig sängstegens magiska funktion. På dagarna ligger vi bara och kramas och myser. Jättegulligt, tycker tanten. På nätterna blir sängen en fantastisk boxningsring som svajar lite härligt när vi tränar våra jabbar. Det tycker tanten varken är jättegulligt eller härligt. Hon blir jättearg. Vi gillar henne ändå.

Hej då Bubbenoan

Ha det bra Bubbenoan, vilka vägar du än tassar på nu. Mjauuuuuuuuu.

Kattgastar

Två sekunders stillhet, sen är det fullt ös! Vi leker hela havet stormar, hela dagarna. Upp och ner för möbler och stolpar. Bryggor och skeppsmaster. Ruskprick och Sjörövar-Jenny. Femton gastar... eller två, säger tanten att det räcker med.

Pysseltistel

Tistel hit och Tistel dit. Nu är tanten så imponerad för att den där barnrumpan kan ligga still och spinna på pärlbordet. Utan att jaga pärlor. Tistel är bara lite bakom flötet på den punkten, enligt min mening. Datorn däremot; jaga efter muspekardraken på skärmen, det duger tydligen. Då är inte tantnen lika imponerad minsann. Mer irriterad.

Veta hut

Tistel ser ut som en mupp. Eller som nåt av barnens gosedjur. Skenet bedrar.

Hon är en liten retsticka, som borde veta hut. här lär jag henne att veta hut. Lite lagom så där. "Iiiiiih, sluuuuta!" piper hon.

Sen när man dricker vatten i lugn och ro, kommer hon och muckar igen. Tigger om det.

Bäst att ryta i ordentligt. Då ryter Tistel också. "Yeeeeph!"
Tanten blir orolig och kommer springande. Fast hon hade ju med kameran förstås, så jag vet inte jag. Nåväl, två minuter senare är ordningen återställd. Då måste jag putsa och tvätta iordning slagpåsen. Gos, gos.

Pappslöjd och gos

Tanten har en ny obsession; papper. Som viks hit och dit. I morse blev det en drak-flock, medan barnen åt lördagsgodis. Jag tror hon är lite mallig. Eller bara vill ha barnens beundran.


Tistel har smält in i vardagen. Här är det hennes tur att bli fotad i lilla farbrorns famn. Snyggt strypgrepp, han får träna bärteknik tror jag. Tistel bara spinner. Purr,purr, purr...

...purr, purr, purr. Toppen att få hjälp med tvätten bakom öronen. Eftersom hon är en osnuten barnrumpa som luktar prutt måste ju jag tvaga på henne med, men jag har lite svårt för allt fjun som fastnar på tungan.

Leka och sova

Tistel har fått en pälsgrej att ligga i. I soffan. Jag behåller sängen. På natten är tanten mitt revir.


Det är fasligt randigt, tycker jag. Men Tistel har koll på vad som är kul iallafall. jag kan avundas den där barnsliga oskuldsfullheten. Gardiner, t.ex.

Jag blir ju tvungen att ta ett varv med köksgardinen, jag med. Kolla här katten, så här går det till!

Baktassarna måste vara med, jobba ordentligt!
Tistel är läraktig.

Tistelnoteringar

Tistel är okej. Hon är min polare. Har jag alltid tyckt. Fast jag tror hon har kardborrar till tassar. Risp, risp, risp låter det när hon går uppför soffkanten. Och fastnar i draperier när hon leker. Haha.

Fjun och fräs

Jaha, nu är den här. Tisteln. Fjunig som en sådan, stixiga klor. Ser lite ut som en igelkott på ryggen. Luktar bebisprutt.

Jag är INTE intresserad. INTE DET MINSTA. Fast varför tycks hon ha så kul med allting? Typ dammkorn. Jag vill också. Lite.

Så här dagen efter kanske jag kan tänka mig att tänka om. Det verkar ju vara någon slags katt, som kan äta, gå på låda, hoppa. Lite kul kanske. Tanten ser överförtjust ut över att vi för vanlig hyfsad kattkonversation. Eller, nja, Tistel kvittrar mest, som en fågel. När hon inte fräser. Konstig varelse.

Vild och röd är hösten

Snart kommer den, hösten! Nu är det väl löven som ska bli röda först och främst, men tanten har snöat in på röda toner på allting. Det är nya rosaröda jackor pågång till Spökfrö. Lilla tanten var en vild och motvillig fotomodell här hemma. Ingen skärpa någonstans, men tanten gillade dom måleriska tonerna. Eller nåt.

Den här persikan är tydligen också vild. Från Spanien. Jag fattar inte, den ligger ju blick stilla? Röd är den iallafall. Och lite platt.

Fina små röda astrar står på bordet också. Jag provsmakade lite, men bestämde mig sen för att tanten fick ha dem ifred. Hon blir tydligen gladare av att få titta på dom. Jag tuggar på blomsterbönorna på balkongen istället.

Japp, balkongen, var det. Ska ut dit nu. Mors!

Katter på loftet

Helt plötsligt var vårt hem fyllt av kartonger. Stora, mystiska överallt, hela golvet täckt. Innuti låg en massa plåt. Som tanten fick ta hand om.


Jag tog hand om kartongerna och tillverkade konfetti. Massor! Jättefint!
Sen städade tanten bort all konfetti... och spännande plastpåsar som jag ville kontrollera från insidan. Det fick man inte sa tanten. Farligt. Fånigt!
Men sen trixade tanten ihop en jättelik klätterställning av all plåt. Vilken tur att en händig katt som jag fanns på plats! Ikeas överkatt! Säg den inseksnyckel som undkommer mig... Tanten svettades och morrade.



Tillslut blev det hyfsat, en jättelik katthylla med stoppning, utsikt över hela reviret. Tanten påstår att hon ska få plats där också, men jag vet inte det ja´.