Jaha, nu är den här. Tisteln. Fjunig som en sådan, stixiga klor. Ser lite ut som en igelkott på ryggen. Luktar bebisprutt.
Jag är INTE intresserad. INTE DET MINSTA. Fast varför tycks hon ha så kul med allting? Typ dammkorn. Jag vill också. Lite.
Så här dagen efter kanske jag kan tänka mig att tänka om. Det verkar ju vara någon slags katt, som kan äta, gå på låda, hoppa. Lite kul kanske. Tanten ser överförtjust ut över att vi för vanlig hyfsad kattkonversation. Eller, nja, Tistel kvittrar mest, som en fågel. När hon inte fräser. Konstig varelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar