Här har jag fullt upp hela dagarna med att vakta kaninfängelset från mitt panopticon på arbetsbordet, så inga fångar rymmer , och vad gör tanten? Släpper ut dom!
Fast det var ju ganska livat. Stella sladdar runt på parketten med sina luddtofflor.
Jag försökte mig på att smyga och jaga på dom, men dom fattar ju inte att dom ska bete sig som villebråd och springa. Istället skuttar dom på mig som om jag vore nån mystomte, och jag erkänner att jag tappade fattningen. Vår inbördes roller är inte helt tydliggjorda, känner jag här. Tanten bara fånler och langar ut morotspengar till gnagarna. Jag vill också ha morot. Hö är gott, men får mig att kräkas.
Jag är dock nöjd med att Tanten har några andra att plåga med sin kamera nu för tiden. Jag säger ifrån högljutt när hon tar min själ. Dom här parvlarna har inte förstått den fulla innebörden än. Skärpan är det inte mycket med heller.
Sen tog rasten slut. Alla gick in. Stella parkerade sig i hökorgen. Jag återtar vaktpositionen. Värdigheten återställd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar