Tillvaron är varm och kärleksfull. Jag är en trygg själ i ett vänligt universum. Gestaltat av en jordhink. Den är min. Tanten muttrar nåt om att det är brysselkålens hink. Hon har fel. Det kommer ändå inte gå nåt bra med brysselkålsodlingen. Jag har redan ätit upp den ena plantan. Dessutom verkar tanten väl upptagen av annat än odling. Hon bara ränner omkring. Kommer hem saltare än en saltgurka. Yrar om halvmilar och helmilar. Läser böcker om att ränna omkring. Okattigt. Brysselkålen kan vi glömma. Därför är hinken i princip redan min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar