Vårkänslor, före och efter. Eller tvärtom.

Gafsan - queen of universe. Tanten har hemburit vackra ting för mig att sitta på. Fast hon påstår att hon köpt dem för att det var varmt, vår och inspirerande. mig är det egalt, vilket som.
Tistel är annars en som haft riktiga vårkänslor och fått dem åtgärdade. Tanten fick spel när Tistel en vacker dag klättrade utanpå kattnätet på balkongen. Några telefonsamtal senare var lobotomin bokad. Kastrering, säger tanten.

När Tistel kom hem var det alldeles fel på henne. Inget kul nånstans alls. Tanten pjoskade. Jag fick leka med lilla farbrorn istället, för en katt som ser ut så här är ju inget att ha, det ser ju vem som helst.

Men efter en dags sovande och att jag tvättat bort all konstig sjukhuslukt från henne var hon lagad! Förutom väldigt kort päls och ett litet stygn på magen. Hon spinner lika högljudt som förr. Nu väntar oss varma vårdagar på balkongen! Och se; snön på gården är borta!

Tanten fortsätter att uttrycka sina vårkänslor på textil väg. Och med plast. Det är bäst hon får hållas, så behöver inte vi boka lobotomeringstid för henne.

Tantfri helg

Vi har haft en kanonhelg! Långa sovmornar, ätit krispiga groddar i krukorna, har kunnat möblera som vi vill och stundtals haft besök av grannens barn och deras snöpta kattkille. Mycket underhållande, men Tistel var bara blyg och fräsig i sina tonårssvallningar. Stackars liten...
Nåväl, i kväll kom tanten tillbaka från sin resa söderut. Med muggar från Höganäs. Finska rävar och the Hattifnatternes... Sånt tycker tanten är kul.


Här är en bild på Danmark. Bortom dimman.

Och här är en annan tant som vår tant hälsade på. Hon heter lika dant som en kattföregångare till oss. Eller om det var tvärt om? Tina. Och en massa stenar. Men nu är vi nöjda med att allt är som vanligt. I morgon blir det som vanligt på ett nytt sätt för somliga...

Blå vår

Lys på mig solen! Fullträff. Och Tistel hänger ute på balkongen, men hon har ju päls för det... Tanten har också hängt på balkongen, fast hon inte har päls.


Tanten har nåt nytt stickprojekt på gång. Gott garn. Silke och alpacka, gnisslar lite mellan tänderna. Tanten behöver ingen sax, nej.

I groningskuvösen spirar det så det knakar. Dom här filurerna kom upp på fem dagar. Tänk att vi får så varierande kattgräs! Tanten väser förmaningar åt oss. Vi har överseende med det och väntar med betandet tills vi är ensamma hemma.